Fan, jag saknar ju dig. Den bräckliga muren jag byggde upp mellan oss är redan påväg att falla och det känns som att jag själv kommer att hjälpa till att riva den. Jag klarar mig inte utan dig längre. FAN.

Ju mer jag är ifrån dig, desto mer besatt blir jag. Det har tagit mig hårt, jag skäms över mig själv. Jag känner mig så jävla patetisk. Jag vill inte vara som andra.Men ändå minns jag hur vi satt i din soffa, bara satt och tittade på TV tätt, tätt tillsammans. Vi sa ingenting till varandra, det behövdes inte. Jag bara kände att vi fick kontakt, vi var ett och det skulle vara vi mot världen i evigheters evighet.Frågan är nu om du någonsin kände likadant. Jag vågar inte hoppas på det. Jag vill glömma, för det gör för ont att minnas. Det finns alldeles för många minnen. Men minns du?Jag är ett dammoln. Jag vill glömma att du finns, att du någonsin funnits. Jag vill glömma allt vi gjorde tillsammans. Jag älskar dig så jag hatar dig. Försvinn.

En gnista, ett hopp, en sekund. För en sekund trodde jag att du fanns där, att du var på riktigt. Men det var ett misstag. Jag vill så gärna älska dig men jag tvingar mig själv att låta bli. Jag vet att det enda du bryr dig om är dig själv och du kan inte längre vara en del av mitt liv om du gör så. Vi kan inte vara vänner på det här viset längre. Jag trodde allt skulle bli så mycket lättare i höst nu när vi skulle gå skilda vägar. Men hur det nu än är så stöter vi på varandra allt oftare och jag gör saker som jag kommer att ångra. Länge har jag tvivlat, alltför länge. Jag behöver antingen en ny början eller ett slut.
Eftersom jag vet att jag aldrig kommer att få en ny början så är det slut.

Det här är en blogg om mig, framför allt om mina tankar och känslor. Jag är ofta en jävligt kall och okänslig person på utsidan, därför har jag denna blogg som jag hoppas kan hjälpa mig att avreagera mina känslor. Du kommer förmodligen att märka vilket jävla emo jag kan vara, och det skiter jag fullständigt i, det är upp till dig om du vill läsa eller inte. Men jag har nog ett och annat att säga till världen, så varsågod att smaka på mina mumsiga historier.