Det var längesedan nu. Jag har sannerligen befunnit mig i ett hav av lycka. Tror jag? Slagen har varit borta länge. Jag har inte behövt ligga vaken en endaste natt med ett hjärta dansandes i otakt och den upprepade känslan av att jag dör. Jag har mycket att tacka honom för. Och mycket att hålla fast vid.

Men i takt med att min ensamhet har avlägsnat sig har något annat växt sig starkare. Egentligen har det funnits där länge, ända sedan jag insåg att jag var bra på något. Tävlan. Jag tävlar med mig själv. I början som en sport och lycka när jag nådde målet. Men nu? Det växer som en svart klump i mitt bröst. Det svider. Försvinner sällan. Fler och fler saker förbinds till förpliktelser och med förbindandet växer det svarta. Så mycket att jag oroas för att snart pryda löpsedlar med "Hon fick hjärtinfarkt - vid 22 års ålder". För det är det också. Slagen har kommit igen. Inte lika mycket. Än. Jag bannlyser dem från att komma.

Jag har pressat mig själv. Tävlat med mig själv. Aldrig tillåtit mig själv att ta snedsteg. Aldrig varit en fri och otämjd ungdom. Kämpat hårt för att ta mig in på en knappt existerande arbetsmarknad. Det börjar lätta känner jag nu. Men jag undrar, kommer det någonsin att ta slut? Eller kommer jag bara hitta nya sätt?

Tankarna kommer när jag sitter på tunnelbanan. Inser att jag inte har pratat med en människa idag. Bara väldigt kort med mamma. Vill gråta, bryta ihop och tjuta åt alltihop. Men måste vänta till jag kommer hem. Tio minuter in i träningspasset blir jag trött. Jag orkar inte. Mot slutet är jag nära att behöva avbryta. Kroppen säger ifrån. Börjar tveka på om det är en bra idé att vara ensam hemma. Men jag är alltid ensam hemma. Inte ensam, men ensam ändå. Jag lyckas ta mig hem. Tänker i rulltrappan att det är likabra att gråta och tjuta när jag kommer hem och inte stapla mina problem på lagret. När jag kommer in genom dörren kommer det inte ut någonting. Jag hoppas att det kommer ut här. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Läsa mer skönlitteratur Vara mer glad Göra fler saker som är givande för sinne och själ Spara mer Lägga fram uppsatsen ...

"Hur ska det gå? Jag orkar inte mer."   Jag skrattade åt mig själv idag. Kom att tänka på att jag undrade hur jag skulle orka när jag började min kandidatutbildning. Trodde jag var skoltrött. Jag visste inte innebörden av ordet "skoltrött" då. Nu...

Här sitter jag, hemma från jobbet för att jag blev rädd att vara smittad av ebola i morse. För att jag har ätit torkat viltkött från Afrika som en krasslig kvinna bjöd på. Men eftersom jag av någon anledning tänker 100 gånger klarare när jag sitter e...

Eftersöks. Är det inte där jag borde vara nu? Eller att det borde vara i mitt huvud åtminstone. Istället lever jag i samma gamla verklighet, ungefär. Ändå har jag idag lättare att säga saker och göra saker som jag kände olust inför tidigare. Med andr...

Två månader har snart gått och nu börjar minnena komma tillbaka. Jag var där. Jag levde där en gång. Jag levde det livet. Men var det egentligen så annorlunda? Små praktiska saker som skiljde sig, javisst. Jag förstod inte språket, jag hade en annan ...