"Du kanske håller på att gå in i väggen", fick jag höra idag. Det och "Du ska inte ta på dig så mycket". Ja, stressen och panikångesten har blivit allt mer påtaglig den senare tiden. Det ska bli skönt att komma härifrån i helgen. Bara jag och Eduardo, och vi ska ha en fin tid.

Angående det här om att ta på sig saker. Jag har kommit fram till att jag kommer alltid att vara min egen chef. Och det är en hård chef, som älskar att pressa. Men samtidigt känner jag inte hur kombinationen goda studieresultat och stort engagemang vid sidan av plus att jag kan ligga och slappa i en vecka om jag så vill går ihop. Jag borde inte vara på väg in i väggen. En chef kan ta dåliga beslut och det har jag svårt att erkänna. Eller att arbeta emot, snarare. Saken är den att det finns också för många bra beslut att fatta. Jag har tagit många bra beslut på sistone.

Ikväll har jag gråtit så att jag hulkade. Lyckligtvis var det något sorgligt på TV, som jag kunde skylla ifrån mig på. Nu känner jag mig uppgiven och en smula likgiltig. Men mest är jag bara trött. Jag har börjat fundera på att träffa en kurator. Hela livet har jag fått lära mig att ha en massa känslor, så här sitter jag nu med alla dem. Men ingen att ventilera dem med, eftersom alla är upptagna av sina egna. Så en kurator kanske vore bra. Klirr klirr i kassan. Vad det egentligen handlade om var att jag vill hem, så fruktansvärt gärna. Jag har riktig hemlängtan. Jag orkar inte med vardagen mer. Och jag orkar inte med att min fina bror, min bästa vän, ska bli sjuk. Det låter egoistiskt och det är det. Om han var frisk skulle jag må bättre. Jag är rädd för att han ska bli sämre. Jag vill bara att vi tillsammans ska vara friska och lyckliga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Läsa mer skönlitteratur Vara mer glad Göra fler saker som är givande för sinne och själ Spara mer Lägga fram uppsatsen ...

"Hur ska det gå? Jag orkar inte mer."   Jag skrattade åt mig själv idag. Kom att tänka på att jag undrade hur jag skulle orka när jag började min kandidatutbildning. Trodde jag var skoltrött. Jag visste inte innebörden av ordet "skoltrött" då. Nu...

Här sitter jag, hemma från jobbet för att jag blev rädd att vara smittad av ebola i morse. För att jag har ätit torkat viltkött från Afrika som en krasslig kvinna bjöd på. Men eftersom jag av någon anledning tänker 100 gånger klarare när jag sitter e...

Det var längesedan nu. Jag har sannerligen befunnit mig i ett hav av lycka. Tror jag? Slagen har varit borta länge. Jag har inte behövt ligga vaken en endaste natt med ett hjärta dansandes i otakt och den upprepade känslan av att jag dör. Jag har myc...

Eftersöks. Är det inte där jag borde vara nu? Eller att det borde vara i mitt huvud åtminstone. Istället lever jag i samma gamla verklighet, ungefär. Ändå har jag idag lättare att säga saker och göra saker som jag kände olust inför tidigare. Med andr...