Det är inte det att det är just du. Det är inte det att det är någon. Det är just det att jag vet. Jag vet hur det funkar, jag vet hur vi är. Inte nödvändigtvis just du, utan det kan vara vem som helst i min gemenskap. Men jag vet ändå var vi är. Saken med just du är att om jag tappar dig, då har jag ingen. Hade det varit någon, vem som helst, då hade jag gått dit, lika tom som jag gått gem. Och vetat att, jaha, vad var det som var bra med det här då? När jag hade kunnat få en god natts sömn istället. Men hade det varit en som jag vet, en som jag känner, då hade det varit annorlunda.