När ditt tåg kommer
över bron och ner mot stan
Jag kan vara din slutstation
din hemkomst
jag står här och väntar den dan

Pusta ut nu. En vecka i England, november. En vecka hemma, december. December mynnar ut i nyår och sen är det inte långt kvar?

Om ett år eller två kommer det här vara över. Om ett år eller två är det aldrig över.

Kanske för att jag glömt vad poängen är med allt det här.

Men hemmet försvann. Det är med tunga steg som jag åter styr min kosa norrut. Jag kan inte göra annat än att bita i det sura äpplet och dansa vidare. Börja träna och skaffa ett substitut för att överleva vintern.

Jag ska dansa fastän hjärtat brister. Dansa för att hjärtat blöder.