Två månader har snart gått och nu börjar minnena komma tillbaka. Jag var där. Jag levde där en gång. Jag levde det livet. Men var det egentligen så annorlunda? Små praktiska saker som skiljde sig, javisst. Jag förstod inte språket, jag hade en annan hudfärg. Det var nog det som var annorlunda. Det var jobbigt. Har inte orkat bearbeta alla minnen. Verkligen lägligt att de ska komma några dagar innan det stora livsavgörande. Tänker stänga dörren tills allt är över. I sommar har jag tid. Tid är allt jag har, resten av livet.