Det är såna här dagar jag blir rädd för att tappa greppet. Jag har hört att schozifreni börjar i 20-årsåldern. Men antagligen är det en kombination av att ha varit ensam hemma för länge, sovit och ätit för dåligt, långa och smärtsamma funderingar över den där personen samt en väldigt lång bakfylla. Även tentastress börjar göra sig påmind. Allt jag vill nu är att vara hemma. Vetskapen om att jag inte får komma hem förrän om ett bra tag gör det svårare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Läsa mer skönlitteratur Vara mer glad Göra fler saker som är givande för sinne och själ Spara mer Lägga fram uppsatsen ...

"Hur ska det gå? Jag orkar inte mer."   Jag skrattade åt mig själv idag. Kom att tänka på att jag undrade hur jag skulle orka när jag började min kandidatutbildning. Trodde jag var skoltrött. Jag visste inte innebörden av ordet "skoltrött" då. Nu...

Här sitter jag, hemma från jobbet för att jag blev rädd att vara smittad av ebola i morse. För att jag har ätit torkat viltkött från Afrika som en krasslig kvinna bjöd på. Men eftersom jag av någon anledning tänker 100 gånger klarare när jag sitter e...

Det var längesedan nu. Jag har sannerligen befunnit mig i ett hav av lycka. Tror jag? Slagen har varit borta länge. Jag har inte behövt ligga vaken en endaste natt med ett hjärta dansandes i otakt och den upprepade känslan av att jag dör. Jag har myc...

Eftersöks. Är det inte där jag borde vara nu? Eller att det borde vara i mitt huvud åtminstone. Istället lever jag i samma gamla verklighet, ungefär. Ändå har jag idag lättare att säga saker och göra saker som jag kände olust inför tidigare. Med andr...