Jag har investerat massor av pengar i en utbildning som ingen vet vad det är. Jag vet inte ens själv vad det är ibland. Men jag vet att jag vet en massa saker. Jag kan en massa saker. Kuriosa. Nu investerar jag massor av mer pengar i en uppsats som kanske ingen kommer att förstå. En uppsats som kanske snarare blir till en kritisk artikel. Inget som garanterar att jag får ett arbete.

Jag är så jävla rädd för att bli arbetslös. Att hamna i någon av faserna. Gå på a-kassa. Eller ännu värre, tvingas ta ett jobb som inte stämmer med min utbildning. Alla pengarna för ingenting. Pengar för saker som finns i min hjärna och kanske glöms bort. Jag såg en film om kärlek ikväll. Sånär som på triangeldrama och kompisbråk fanns det inga problem i filmen. Alla rollerna var välbetalda, välbärgade. Jag vet att det inte är så i verkligheten. Jag har sett det. Jag vet att det finns människor som tvingas ta jobb de inte vill ha. För att man måste jobba. Och då är dessa människor lyckligt lottade. Ska det vara så, att man är lyckligt lottad för att man tar ett jobb man inte vill ha? Jag har själv gjort det, flera gånger. Och jag är så jävla rädd för att göra det igen. Att fastna på en plats där jag inte vill vara. Att förlora.

Och ibland ifrågasätter jag till och med mig själv. Vad är det egentligen jag kan så jävla mycket om? Snälla berätta det för mig.

Han sa: Jag har sett dig när du vandrar
Varje kväll du tänker högt och viftar armar

Den sa: Jag är en blåval, jag kan ta dig härifrån
Från din öde ö, från dina papper och pennor
Du är en förlorare, men du kan gömmas i min mun
En människa är inte tung att bära på

För vad ska det bli av dig