En sak jag har kommit fram till är att livet är på tok för kort för att jag ska sitta här och älta och ångra mig. Det är också på tok för kort för att man ska göra samma sak två gånger. Om jag ska vara död längre än vad jag ska leva så vill jag gå vidare nu med detsamma och upptäcka nya saker, helst nyss. Och jag tycker att ångesten kan låta bli min kropp, den är inte välkommen.

Lyssnar på Ted. Ångrar mig, försöker gråta, saknar. Önskar att det regnade. Undrar om jag ska åka härifrån igen? Jag kan inte, men bara tanken på att få träffas igen fyller mina ögon med tårar. Jag skulle ha stannat när jag hade chansen.