Och tack för att du påminner mig om det. Det är lätt att glömma eller sluta tro på när mörkret tränger sig på.

Allt som är bra. Du är frisk. Du är snygg. Din humor äger. Du har världens bästa musiksmak. Du har ett rent samvete. Du har bra studieresultat. Du har en underbar mamma och den bästa pappan i världen. Du har fem helt fantastiska syskon som ställer upp i vått och tort. Du har den finaste katten. Din ekonomi är bra. Du är kreativ. Du slåss för något bra. Du har sjukt bra filmsmak. Du har riktiga vänner.

"I only wanted to hurt you 'cause you hurt me."

Jag är starkare än du.

Från andra sidan jorden. Det var allt som behövdes för att veta att vi fortfarande finns och att vi kommer tillbaka.

Men i väntan på återvändo blir jag ensam.

Jag är trött på att spela, trött på att alltid i slutändan vara den som måste samla in korten och vaska om. Hädanefter vill jag inte spela någon annan än mig själv, mitt riktiga jag som kanske finns kvar där inne någonstans om vi har tur. Frågan är var det kommer att ta mig någonstans.

Varför ska jag ens bry mig när allt ändå har handlat om dig, ända sedan den tjugofjärde juli. I slutändan handlar allt om dig.

När ditt tåg kommer
över bron och ner mot stan
Jag kan vara din slutstation
din hemkomst
jag står här och väntar den dan

Pusta ut nu. En vecka i England, november. En vecka hemma, december. December mynnar ut i nyår och sen är det inte långt kvar?

Om ett år eller två kommer det här vara över. Om ett år eller två är det aldrig över.